ALASKAN MALAMUTE

Har jobbat i stort sett hela dagen, förutom en timma då jag varit o socialiseringstränat med Kaili på stan och njöt av den sköna vårsolen. Idag har hon helt frångått tidigare dagars "drakattacker", fattar ingenting . . . .

Hon har varit det lilla ljuset o lyssnat på mig fullt ut. Vi hade flera hundmöten där hon var "lite" nyfiken men höll sig bredvid mig eller strax bakom o bara gnydde när vi passerade, behövde inte dra tillbaks henne en enda ggr. Likadant med människor, kollade kring men höll sig fint på "sin" kant. Förutom då jag stod o pratade med  Håkans bror o Valle blev lite "närgången", då flög hon ut men jag sa bara till henne o så gick hon snällt tillbaks o satte sig på samma ställe, inte ett ljud, ingen korkodilattack, så ja, något har hänt.

Kanske är det så att sista dagarnas "kelstund" har gett resultat (vem vet Carina, kanske hon ser mina "bilder"). Hon kanske känner att hon är trygg i mina händer, är vad jag hoppas i alla fall. Men någon direkt järnkoll på matte i koppel, har hon inte. Däremot vid lösgående och det är ju toppen . . . .

Nej nu skall jag krypa ned i sängen och sedan blir det ytterliggare en tidig morgon med ett dagsverke in på småtimmarna. Blir det sol tänker jag i alla fall ta en paus mitt på dagen o bara njuta (solstolsläge på altanen, mmmmmm).

Kram o natta!!!!

Kommer vara lite tyst här från min sida ett tag. Åker till Tärnaby på torsdag o har fullt upp fram till dess, blir sedan borta i 10 dgr o sedan hoppas jag att Bloggar - lusten infinner sig igen.

Var rädda om Er o KRAM!/Gudrun

För 19 år sedan så var jag tillsammans med mina syskon på Värnamo lasarett. Mor o far hade varit o fiskat, varpå mor går genom isen. I sina vilda försök att lyckas få upp henne så hamnar far oxå i vaken. Far blir räddad men för mor var det försent. Hon rycktes bort för oss, alldeles för tidigt och livet blev sig aldrig mer likt!

SAKNAR DIG MAMMA!

Kram

Gjorde ett besök på allmänträningen med Kaili idag. Ett välbehövligt sådant med en fulständigt tokgla hund. Suck, pust och stånk men jäklar va här skall tränas . Blir så glad över Hans som är där, han bjuder verkligen på sitt vetande o puschar en i rätt riktning. Han påminner mig om vad jag skall tänka på för just nu går det mesta i släntrian och jag är trött, trött o åter trött. Har ansett Kaili vara ett "omöjligt" fall, fast i min värld finns inga sådana. En spark i arslet på mig o så tar vi nya tag . Så vi passivitetstränade med en Kaili som bara ville fram o nosa o busa med allt o jag menar allt o alla. Vi hjälpte dock ett par som tränade lydnad med sin hund, för vi var värsta störande momentet o de va skitglada över hur duktig deras hund hade blivit för det hade varit ett stort problem tidigare. Så de bjöd vi på Kaili o jag, kul att kunna hjälpa till ju . Kaili skötte sig finfint mellan varven o när frustrationen blev för stor så gick hon till anfall på mig. Eva-Lena skrattade o tjoade att de e ju bättre hon "tuggar" på mig än lägger fokus på omgivningen, she got a point, men va inget jag uppskattade , inte just då i alla fall! Hon är inget hopplöst fall hon är bara lite "för mycket", men utmaningar är till för att lösas .

Sedan hade vi ju då några killar som tycker hon är så fin (o visst är hon, trots att hon är så gott som nakenhund ), o ville hälsa. De var dock båda hundvana o tog henne med ro. Ansåg att hon var ett riktigt charmtroll o bara ville alla väl, lite för mycket i min smak, men de bjöd på det! Vad gäller hennes tänder då så sa båda att hon inte "bits" utan hon håller, ett sätt att söka närkontakt. Jag köper det, för vissa hälsar så, men jag vill inte ha de så ju, så jag kör på Hans linje, blir finfint de....... (säger jag idag i alla fall)!

I kväll har vi kört lite aktivitetsleksak o resten har gått åt till att laga mat, plocka i ordning o nu så skall jag jobba några timmar. Sånt är livet, på en pinne, men vad hjälper de o hänga läpp för det, får ju se fram mot lönekuvertet "ler"!

Night friends and take care!

HUGS!

Alla tycker hon är så go så, o hon är ju BARA 1 år snart, de e lugnt, kommer bli hund av henne oxå, var inte orolig, blablabla. . . .  Ja visst jag är införstådd

Ja så är det, den här säsongen har varit lång o intensiv när det gäller den biten. När man tittar tillbaks så började vi i september o sedan har det väl i stort sett gått i ett. Sedan har ju Sarah valt att åka in till Vetlanda o träna där 2 dgr i veckan o det tar sin tid i anspråk, men hon gör det med glädje så ja bara för en annan att hänga på. Kan i ärlighetens namn säga att det kommer bli skönt när sista tävlingen är gjort i slutet på april .

Kaili får återigen stanna hemma med husse, skall dock vädja till Hampus o Johanna om inte de kan vara barmhärtiga o ta hand om henne en stund.

Igår skulle jag klicka in komandot "gott", men så fort jag lägger till rösten så är det som det blir kortslutning. Skam den som ger sig, vi tränar ihärdigt på! Kaili snodde dock klickergodiset (de sista 10 bitarna) från diskbänken när jag i ett obevakat ögonblick var i garaget o vallade skidor . . .  men såg ju inte när det hände o jag får skylla mig själv som lägger det lätt åtkomligt. Kommer inte hända igen, I promiss! Dags att gillra fälla igen får väl ta det i början på nästa vecka .

Nu skall här arbetas i 4 timmar o sedan skall jag packa lite snabbt för att sedan sätta mig i bil för avfärd Åmål o GM!

Kram o ha en underbar helg!

Positiv energi Fortezzas väg o en extra kram till matte!