ALASKAN MALAMUTE

Ja det är väl så man kan sammanfatta gårdagens slädtur ....

Glad i hågen framåt 21-tiden selade jag på Kaili och hängde på henne släden och iväg gick vi. Tanken var en kort tur 30 minuter eller så men slutade med lite över timmen.

I saaaakkktta mak, hon var inte sugen alls, syntes på hela hennes kropps språk och gjorde ju inte saken bättre att vägen var grusad, blev trögt, förbaskat trögt. Bra styrketräning tänkte jag o traskade på varpå Kaili körde fast. Gav oss ut i dikeskanten och fortsatte med bättre glid under medarna där det var snö ! Ofokuserad till tusen och söndagens tur var som bortblåst, inte en tillstymmelse och så kom jag att tänka på mina glada kamrater som jag peppar mellan varven o säger, inte bli arg, tänk på mig och bit ihop! Sagt och gjort jag bet ihop och fortsatte ut till vägen där vi brukar köra och insåg att näääää går inte det har ätit igenom och dessutom har bilarna dragit med sand så vad gör vi nu.

Joooo, vi spatserar ut i skogen, har en runda som Pia kallar för Älgarundan (hon ser alltid älg där, jag aldrig) den tar vi. Kan ju dessutom bli KUL för Kaili med lite ombyte.

Vad Gudrun då hade glömt var att det har gått skogsmaskiner där som avverkat, oups, dessutom hade de åtgärdat en bit av sträckan efter sig och lagt dit ja inte grus utan mer åt stenhållet eller vi kan kalla det krossat berg ! Så tja, Kaili än mer omotiverad och slutade med att vi gemensamt drog släden i bäckmörker med enbart pannlampan som lös upp vår väg lite, jag höll henne i selen och så travade vi på över stock, sten, sly och granris. Så som jag skrev igår på FB, släden är nu väl invallad (med allt annat än valla) inför helgens tur till Lekvattnet och meriteringen. Äh vad gör några extra repor, inte hela världen, gör det ju för erfarenhetens skull och då skall det inte gå för lätt, eller ?!?!?! Något som dock står högst upp på önkselistan till nästa säsong är nya belag. I dagsläget sitter ett alroundbelag under som inte är vallningsbara enligt vår käre uppfödare så blir brabra !

Kaili var pigg som tusan efter turen, jag genomsvett så skippar gympasset idag , fick träningen igår

Väl hemma släppte jag ut båda på baksidan för lite rus och bus sedan kopplade jag båda och gick kvällsrundan. Heike måste ju få röra på sig lite han oxå mellan varven. Känns som killen har pensionerat sig själv, eller så är det jag som är för dåligt engagerad i att få igång honom. Skall ta mig i kragen efter helgen och hoppas på massivt snöfall några dagar, behövs!

Ha en skön dag!

KRAM Gudrun

och som vanligt är tankarna hos några som behöver det lite extra!

och när vi kröp till sängs så visade termometern på -9, idag när vi vaknade så stod det friska -13,5 och jag ler lite inombords. Jag älskar vintern och kylan för man vaknar till lite ifrån dvalan man gått i sedan september.

Höglöpet är över, tog sina 3 dagar som vanligt och uppvaktningen från Heike´s sida är därmed oxå över. Kaili har de 2 sista dagarna ändrat beteende något, till det positiva och kan säkert ha med löpet att göra det oxå. Aptiten är det inget fel på längre iaf maten slinker lätt ned.

I kväll skall vi ut med släden igen tänkte jag, blir en kortis dock, vill inte slita ut henne innan helgen. Jag tror och har alltid gjort på att "vila" sig i form ! Däremot så skall jag nog pröva att dra med Heike en sväng oxå, får se vad han säger när jag tar fram selen ....

Skall hinna med att Skypea med Joakim i kväll oxå, stackarn har gått och blivit sjuk i Revelstoke och vi har inte pratats vid mer än chatten sedan han for, så hög tid!

Har några väldigt goda vänner som går igenom mycket jobbiga saker just nu och alla mina tankar och energi går till dem.

Kram

//Gudrun

och haft tankarna på helt annat håll. Har märkts både med hundarna och övrigt, mycket promenader i skogen har vi haft för där kan man gå o skrota och bara vara.

Igår hände en väldigt positiv grej med Kaili i alla fall. Vi fick en hund på håll och Heike gick igång varpå Kaili ger sig på Heike. Trött som jag var så sa jag bara spontant, Kaili sluta, jag skrek inte utan bara i vanlig samtalston, Kaili sluta. Tjejen stannade upp och tittade på mig varpå jag öste på med beröm och hon slutade, brydde sig inte om varken Heike eller den andra hunden. Ner med nosen i backen o jag fortsatte ösa på med beröm. Heike studsade kring som en studsboll men Kaili nonchalerade honom totalt, så öste på med än mer beröm tills vi passerat hunden o Heike till slut lugnade ned sig. Heike har ju sista tiden varit jätteduktig men nu sedan Kaili börjat löpa har han jagat upp sig väldigt. Tror han vill göra klart för alla att det är hans tik, men vad vet jag.

Idag har vi varit i Växjö hos min syster. Min systerdotter hade födelsedag så vi tog oss en tur. Det är alltid lika trevligt att träffa familjen, blir allt för sällan nu bara, blir att ta tag i det! Min bror med familj var oxå där och de hade Bino med sig, en liten borderterrierkille som är runt 7 månader eller så. En skitskön kille som just nu är unghund. Vi gick till pulkabacken med syster- och brorsbarnen (Tomtabacken) samt alla hundarna oxå. Kaili skötte sig återigen utomordentligt och tror att lilla Bino o Kaili hade matchat varandra riktigt bra om han varit lite större eller Kaili lite mindre. Kaili gillar inte hundar som skäller på henne, brukar oftast svara upp, men inte här. De hälsade på varandra och hade de varit lösa hade de dragit igång världens lek. Heike var dock inte supernöjd då Kaili är hans men lugnade såsmåningom ned sig. När vi väl kom till pulkabacken så satt Heike knappt 5 meter ifrån Bino och gick hur bra som helst, även att Bino mellan varven skällde på honom, stolt blev jag där. Lite socialiseringsträning blev det för dem med allt ståhej runtomkring för man kan lugnt säga att det var crouded there. Många som längtat efter snön förstod vi!

Klockan är strax 21 och jag skall ge mig ut på en dragtur med Kaili, behöver göra av med lite energi och träna inför Lekvattnet till helgen. Vi åker upp till Torsby fredag efter jobbet och skall försöka meritera Kaili på lördag. Inga höga förhoppningar om detta har vi då vi inte har tränat det som krävs, men vi blir några erfarenheter rikare både hon o jag. Skall bli kul att träffa fler draghundstintresserade och lyssna av. Extra roligt är det ju oxå att Jocke från Tornarsuk (Kaili´s uppfödare) åker dit, alltid lika trevligt o träffas tycker vi!

Kram och extra sådana till dem som behöver dem!

//Gudrun

Ägnar dagens blogg åt en väldigt speciell 4-fota vän till mig som har fått somna in och lämna sin husse och matte. She was one of the kind och låg mig, likt många andra väldigt varmt om hjärtat <3! Tårarna vill inte sluta falla och gör ont i hjärtat. Alaska har det bra nu och är i gott sällskap. Har tänt ett ljus för henne varje dag och hon har fått en egen plats bredvid Akilles. Varma tankar till matte och husse <3!

T-position hade vi en för några dagar sedan, klar o tydlig. Gick blixtsnabbt och hade det inte stått ett träd ivägen för Heike så hade det förmodligen gått ännu snabbare eller inte hänt alls, stackarn ! Hon är så tjurig Kaili så blir ledsen i hjärtat men det är som tur väl övergående . Hon höglöper och blir 2-3 jobbiga dygn, men får stå ut och Heike oxå!

De busade runt på baksidan igår som bara den och Heike blev nog något lite för styv i korken och blev då blixtsnabbt tillrättavisad, att kom inte här o tro att du är något. Hon fräste ifrån och Heike skulle vika undan men oj, där stod ett träd så han blev stillastående varpå Kaili la sitt huvud fast och bestämt på hans rygg. Tog någon sekund innan Heike vågade röra sig, vek av och så var det klart!

Sista dagarna har han burrat upp sig ända från svansroten till nacken men va hjälper det, not intressted at al och är väl iof jag glad för !

Mitt ena älskade barn av 3 är i Revelstoke Canade och röjer runt i skidparadiset. Följer hans blogg maniskt och har hjärtat i halsgropen mer än en ggr men så är det att vara mamma, hör liksom till att man skall gå omkring o oroas lite, fast inser att det inte går någon nöd på honom alls ! Blev extra glad idag då jag läste på hans kompis blogg att de hade tränat med sitt lavinkitt. Turats om att gräva ned ryggsäck/ryggsäckar med transivers så de andra fick leta, tummen upp för det för känns som det aldrig kan tränas för mycket!

KRAM

Njut mina vänner för vem vet vad morgondagen för med sig!

//Gudrun